Genuin design från svenska verk

Att lansera ett nytt varumärke och samtidigt en helt ny möbelkollektion är inte en liten sak. Att dessutom lägga till följande krav – lokaltillverkat, hållbart och genuint – är som att lägga krokben på sig själv.

– De flesta var skeptiska och enligt vissa var vår idé omöjlig att realisera. Andra kanske hade backat här, men vi blev snarare stridslystna, berättar Simon Anund, ­Creative Director på Verk.

Det är en gedigen första kollektion som Verk nu presenterar; matbord, bänk, stol, fåtölj, soffa, soffbord, hylla, ullpläd och glasvas. Allting är tillverkat av svenska råvaror – från det ekologiskt garvade lädret till soffans stoppning av texelull. Glaset är handblåst på Stockholms Glasbruk på Skansen och pläden är vävd i Bollnäs av svenskt ullgarn från Filtmakeriet i Kilafors. Vidare har Verk tillsammans med ett finmekanikföretag tagit fram en egen skruv av svenskt stål.

Formgivarna som ritat Verks första kollektion är David Ericsson, Linn Fredlund, Mia Cullin, Joacim Wahlström, Nils Ahrenberg och Gustav Winsth.

– Vi är otroligt tacksamma att så gott som alla vi ville arbeta med hoppade på idén och tackade ja. Det är ju lite av en chansning att som formgivare inleda ett samarbete med ett helt oetablerat företag, det är dessutom rätt extremt att ta fram en hel kollektion från start som vi gjort. Det var viktigt för oss att identifiera formgivare med rätt kompetens, men att kunna kompromissa och samarbeta var minst lika avgörande. Vi är jätteglada och stolta över resultatet, berättar Simon.

Inledningsvis gick arbetet ut på att kartlägga och sondera terrängen, se hur en svenskt produktion skulle kunna fungera – från ax till limpa. Man hade sina aningar om att den svenska tillverkningsindustrin inte var i sin forna glans, men hur lite som faktiskt fanns kvar i form av industri och förädlad inhemsk råvara var man inte förberedd på.

Svensk tillverkningsindustri

– Trots att vårt land är täckt till 70 procent av skog så importerar vi förädlade träprodukter, bland annat till möbelindustrin. Vi har heller ingen svensk fanér-produktion och svensk skruv kan du som slutkund inte köpa. Det finns knappt några svenska pigment och inga svenska textilier att tillgå. Jag trodde lite naivt att vi åtminstone hade svenskt lingarn och linne, men det har vi tydligen inte haft på 50 år, så att lösa den textila biten blev en oerhört knepig process, berättar Simon.

– Mia Cullins soffa skulle ju stoppas med något, men att hitta alternativ till kallskum och plast var problematiskt. Efter många samtal och gedigen research blev vi rekommenderade att använda oss av texelull som har självexpanderande egenskaper, vilket gör den perfekt för stoppning. Och hur skapar man en innerkudde utan tyg? Lösningen blev att producera en egen nålfilt i 100 procent svensk fårull som fungerar fint som ett alternativ till ett grövre tyg, fortsätter Simon.

Framtiden

En stor del av Simons arbete går ut på att se möjligheter i det till synes omöjliga. Han har engagerat sig i en mängd olika projekt för att hitta och utveckla nya hållbara material att arbeta med.

– Ett av projekten där Verk ingår syftar till att utvinna pigment ur svenska alger, i en annan grupp arbetar vi mot att få till en utökning av svenska sågverk för svenskt lövträd och så för vi en dialog med svenska hampaförbundet med förhoppning om att kunna vara med och utveckla hampa för rep, snören och textilier. Vi ser även över möjligheten i att investera i ett eget ullgarns-spinneri. Det är helt enkelt många spår samtidigt.

En process kantad av utmaningar, det är inget litet projekt att försöka ändra på invanda beteendemönster. För Verk blev det en trigger att ständigt ifrågasätta sig själva och andra aktörer i branschen varför saker ser ut på ett visst sätt.

– Man blir mer lösningsorienterad med åldern, man måste bara inse att det mesta går att vända till sin fördel, även om det är väldigt tufft emellanåt. Det är märkligt, för trots alla utmaningar så har Verk blivit exakt det vi tänkt oss. Verk är helt unika idag, tyvärr, men förhoppningsvis så får vi se fler aktörer som följer vårt exempel och tänker om kring var och hur de producerar sina ”svenska” möbler, nu när vi har krattat manegen.